Vädret för oss samman

Snön ligger tungt över vårt landskap idag, ja över hela vårt land. En del stånkar och stönar över kylan, bristen på snöröjning eller måstet att gå ut och skotta själv. En del jublar över ljuset som snön ger, det vackra landskap som breder ut sig vitt och mäktigt och som ger barnen tillfälle att vara ute och njuta!

Oavsett hur vi känner inför snön så kan jag konstatera att det för oss närmare varandra. När vi plöjer fram i modden så sträcks en hjälpande hand fram till damen som håller på att ramla. I kön på affären börjar vi kommentera ovädret som drar fram. Jag som ambulerande lärare (ja, vikarie alltså) får tillfälle att prata vardagligt med helt okända kollegor. Missfrstår mig inte; alla kollegor är trevliga annars också, men det känns hemtamt och gemytligt att stånka eller jubla över vädret tillsammans.

Jag gillart, som vi säger i mina kvarter!