Jämställdheten och föräldraförsäkringen

Jag är för en jämt fördelad föräldraförsäkring. Samtidigt förhåller jag mig ödmjuk inför faktum att många familjer lever jämställt utan att vi ser det i statistiken kring föräldraförsäkringen. Det kan handla om att föräldrarna har flexibla arbetstider vilket gör att båda föräldrar tar hand om barnen i jämställd mening. Men i de flesta familjer, och för de flesta barn framför allt, är det ett problem att pappor inte väljer att vara med sina barn under uppväxten.

Jag lyssnar också till de föräldrar och forskare som är oroliga för de små barnens psykologiska utveckling i en förskola som inte alltid är uppbyggd efter det lilla barnets behov. Många är det som pratar om barnets behov av trygga vuxna som finns i barnets närhet med stor kontinuitet. Då krävs en förskola med hög pedagogtäthet. Arbetsplatsen måste presentera en högt medbestämmande så att personal stannar länge. Det måste finnas stor tid för interagering med föräldrar för att ha en bra konstinuitet men främst en stor trygghet kring barnet och dess föräldrar.

Det finns studier som påvisar att barn i förskolan mår bra av förskolan,men också studier som visar på att barn har förhöjda värden av cortisol. det senare har viss koppling till förhöjd risk för diabetes. Detta behövs definitivt utredas mer. Forskning tar tid och därför bör medel tillskjutas kommunerna så att de minsta barnen får en långt högre personaltäthet än den som i många fall är idag.

För att återgå till föräldraförsäkringen så anser jag att det finns en poäng med att se över möjligheterna att utöka föräldraförsäkringen med en månad som då tillskrivs pappan. Den åsikten ersätts inte av att jag vill se en helt delad föräldraförsäkring småningom.

Allra helst utan behöva lagstifta om det.

välfärdens kärna

Jag funderar på välfärdens kärna. I den orangea konstellationens retorik låter det så betryggande att de ska värna välfärdens kärna. Mina funderingar är vad som inte ingår i denna kärna? Vad är det Allianspartierna menar är välfärdens excesser eller onödiga inslag om du så vill? Jag tänkte spåna lite kring det så kan väl DU som har mer kunskap fylla i, dementera och hjälpa till att definiera?

Kan det vara en excess i välfärden att de sjukaste, som aldrig kommer att bli lönsamma för samhället igen, får ha den sista tiden i fred. Utan ständig kontakt med försäkringskassa, socialkontor och läkare som ska definiera arbetsförmåga.

Ska vi kanske se det som att skolmaten är en onödig utgift, något som föräldrarna faktiskt kan stå för? I skolan finns ju så mycket som kanske är onödiga utgifter i välfärden; böcker, pennor, leksaker, pussel, papper, frukt osv. Eller är det kanske onödigt med en skolsköterska på plats?

I välfärdens kärna ingår kanske inte utredning och medicinering för de med neuropsykiatriska diagnoser? Jag tänker på att Jan Björklund inte sällan pratar om ungar som spelar Allan, har brist på respekt osv. Det ingår kanske i välfärdens kärna att också låta dessa barn lyckas i skolan? (Neuropsykiatriska diagnoser kan vara AdHd Add, Asperger, Damp etc.)


Jag menar inte med mina frågor att vara jobbig och näsvis. Jag tycker bara att det är viktigt att vi definierar vad som ÄR kärnan i välfärden och vad som enligt Allianspartierna är excesser och onödiga utgifter?

Tacksam för många svar

Nä ja ä intä bitter...

.. men bedrövad.
Bedrövad över SD:s mandat i riksdag, landsting och kommun.

I övrigt hävdar jag bestämt att alliansen vunnit på retorik och inte politik.

Vi socialdemokrater har en tung period framför oss, men viktig. Det är nu vårt stöd för undersköterskor, truckförare, kassörer, säljare, lagerarbetare, förskolepersonal, vårdbiträden och städare ska synas, höras och kännas. Det är nu de sjuka måste lyftas. De utförsäkrade. De fattiga barnen. Alla behöver de VÅR röst och vårt stöd.

Det är inte över.

Det är nu det börjar.

Upp till kamp!

Ett samtal...

Häromkvällen knackade jag dörr. Bakom nästa alla dörrar fanns det socialdemokrater som hade förtidsröstat. Gamla damer som lyste upp när de fick en knapp med rosen tryckt i handen. "Ååå, DEN ska jag sätta på mig när jag går till ICA imorgon!"

Bakom en dörr fann jag och min dörrknackarkompis Hasse ett äldre par. De satt vi middagsbordet och vi bad om ursäkt om vi störde. Men inte gjorde vi det! istället blev vi inbjudna i hallen för ett samtal. De hade nämligen suttit och pratat politik vid middagen och kunde inte bestämma sig.

-Ni förstår, frun min har ju varit aktiv i Centern så då har ju rösten hamnat där. Men nu... sa mannen och skakade på huvudet.

Vi pratade om ett centerparti som inte känns igen. De saknade landsbygdsfrågorna, miljön och inte minst sveket i kärnkraftsfrågan sved. De kände att politiken de trott på nu fanns hos oss socialdemokrater.

-Ja, sa gubben, ni har ju en bra politik, men kan verkligen Sahlin vara statsminister?

Vi svarade att det är ju faktiskt politiken vi röstar fram; personen spelar mindre roll. Vi sa också att det kanske mer är så att vi förväntar oss att statsministern ska vara man, pompös och gärna lite skallig. Att det kanske är därför som en del har svårt att se Mona som statsminister?

Jo, så kunde det ju vara, höll de båda åttioåringarna med om. Och Hasse, min parhäst, inflikade att Norge faktiskt haft en kvinnlig statsminister som inte gick av för hackor; Gro Harlem Brundtland. Då lyste de båda upp.

När vi gick skakade vi hand och ytterligare två röster på socialdemokraterna var i hamn.

Förändringarnas vind drar fram i landet; nu tar vi hem det här!

Jamen han sa så... och förut var det faktiskt si....

Nej. Allt var inte bättre förr. Inte för tio år sedan inte för tre år sedan.

Allt som socialdemokraterna har gjort genom tiderna har inte slagit ut väl. Alla reformer blir inte som man har tänkt sig.

Men det som DU kan lita på är att intentionerna alltid är att allas välfärd ska förbättras. Du kan lita på att vi är beredda att leta nya möjligheter och lösningar för att göra just det. Går vi bet så satsar vi igen. Vi duckar inte för utmaningen när det gäller jämställdhet, skola, vård eller miljö.

Blicka framåt; vad är det för samhälle du vill ha? Är det ett Sverige där jämställdheten minskar och därmed folkhälsan likaså? är det ett Sverige där miljön får stå på undantag för att politikerna inte vågar ta nya vägar? Är det ett samhälle där landsbygden fortsätter att krympa och att ingen ens försöker att dämpa den utvecklingen?

Sverige förtjänar att framåtblickande styre. En politik som präglas av framåtanda och förhoppningar. Sverige förtjänar att bli det bästa välfärdslandet i världen och det kan vi lyckas med.

Rösta för Sverige Rösta Rött

Mona tal resulterar i samtal

Idag talade Mona Sahlin på Stora Torget i centrala Linköping. När hon kliver upp på den lilla scenen känner jag vinddraget från inandningen folk runt omkring mig tar, också jag. Det är tanter i röda Mona Sahlin tröjor, gubbar med röda rosor på jackkragen, skolungdomar, medelålders, blåögda, brunögda och grönögda, kvinnor, män, flickor, pojkar, nyfikna, redan frälsta.... Det är ett hav av människor och alla vill de höra och se Mona Sahlin.

Mona håller ett engagerat tal. Om klyftor. Om siffror. Men allra mest om ideologi. Att det är ett ödesval denna gång. Vill vi se en nedmonterad välfärd eller en väluppbyggd? Vill vi se fler händer i vården? Ska våra ungar ha fler vuxna omkring sig i förskola och skola? Ska vi satsa framåt? Mona talar med hjärtat och hon talar engagerat och kompetent. Jag är glad över att ha haft förmånen att lyssna till henne i denna valrörelse.

Efteråt kommer det fram en man. Han är närmare sextio år. Han ställer en fråga men det låter mer som att han påstår att socialdemokraternas parti är toppstyrt. Han upplever att socialdemokraternas kampanj bara hänger på Mona Sahlin; var är alla de andra sossarna. Jag protesterar och säger att Mona Sahlins ledarstil är det omvända. Hon lyfter in andras kompetens, partiets bredd är vår styrka; också gräsrötternas röster hörs. Mannen fortsätter, frågar om hur organisationen fungerar; misstror att den lilla människans röst verkligen kan bli hörd ända till Stockholm. Jag förklarar det som en företagsstämma där varje medlem har en aktiepost. På stämman får alla göra sin röst hörd, så också i vårt parti.

Vi står länge där på torget och pratar. Vi samtalar kring hans arbetsverksamma år då han pressades till att arbeta långt över heltid under många,många år och han efterfrågar en STARKARE lagstiftning kring arbetet. Människor ska inte arbeta och stressa så till den grad att de insjuknar i utbrändhet.

Han oroar sig kring ungdomar som klottrar och lyssnar då jag påtalar att dessa ungar behöver en vettig fritid. Han lyssnar då jag pratar om vikten av att sluta upp kring barn och ungdomar långt innan "ligistfasoner" utvecklas. Vi behöver värna de minsta för att också få friska och starka vuxna. Han nickar och lyssnar. Jag tror han håller med.

Vi samtalar så länge att Mona kommer ut från sitt möte med Linköpings-sossarna. Hon kliver in i sin väntande bil tillsammans med partikamrater och säpoagenter.

Det är min statsministerkandidat som åker iväg - hon ser stark ut.

Om att vilja dö

Att inte vilja leva längre är den värsta känslan som finns, och jag önskar ingen att uppleva det.

Självmorden bland unga ökar i samhället (DN 20100907)medan vuxnas självmord minskar. Hur kan det vara så?

I min åsikt är det resurser i skolorna som fattas. Det finns inte vuxna som kan bara finnas till hands, det finns inte tid för lärare att stanna till att prata, kuratorn kommer bara en gång i veckan. I korridorer och kapphallar lyser de vuxna med sin frånvaro. Här behövs resurser! Någon som kan ställa frågor, peppa, SE dig, bara vara där när det behövs...

Att vilja dö är en fruktansvärd sorg att bära. Att vara barn och känna det är oförklarligt svårt. Barnet ställer inte alltid frågorna eller söker hjälpen. Barnet behöver BLI sedd, få frågor...

Rösta för fler händer i skolan så att vi tillsammans kan förebygga självmord. Det är din förbannade plikt att vara en del av lösningen för våra barns skull.

Alliansens jobbpolitik är bluff och båg.

Den orangestinna Alliansens svar på det mesta är att; "Människor ska komma i arbete bla bla bla bla... Det är viktigt att människor arbetar."

Det är svårt att inte hålla med om det. Det gör självfallet jag med. Problemet är att alliansen har svårt att leverera svar på HUR jobb skapas.

En del av deras politik är att a-kassan ska vara så låg att den som är arbetslös genast börjar arbeta. Notera att det i detta ligger ett påstående att den arbetslöse är arbetslös av vilja och att denne inte skulle söka arbete utan att den privata ekonomin blev beroende av socialbidrag, numer kallat försörjningsstöd. Det går att likna modellen vid en slags barnuppfostran: Gör du inte som jag säger så får du dig en hurring, fortsätter du får du två och efter det kastar jag ut dig på gatan.

Så uppfostrar vi inte barn för vi vet att det leder till skador på barnets tillit och trygghet vilket sedan kan leda till stora konsekvenser i barnets vuxna liv.

Men så gör vi med vuxna människor som betalat sin a-kasseförsäkring för att, vid arbetslöshet, kunna tryggt söka sig vidare. Ha tid på sig att hitta en ny utbildning eller kanske byta arbetsort. Det tar tid för en hel familj att kunna flytta och därför behöves tid till omställning. Att byta arbetsort och bostadsort är ett stort steg för de flesta och har du familj behövs trygghet för att du ska våga ta det steget.

Ja ja, tänker du. Trygghet mig hit och trygghet mig dit. Folk ska jobba. punkt. Jag håller med. Hade alliansens politik kring arbetslöshet haft stöd i forskning så hade jag hejat på!Men det har den inte.

OECDs John P Martin menar att den typ av politik Alliansen för istället skapar större arbetslöshet. Detta stödjer också forskaren Madelene Nordlund. Båda menar att det är MER kostsamt för ett samhälle att sänka a-kassan för den arbetslöse.

Konklusionen är att Alliansen inte alls har en fungerande jobbpolitik. Den är inte förankrad i forskning och det är en skam att ha en så illa påläst regering.

Äh, vi tar och byter den va?