en välfärd i förvandling

Idag skriver Mikael Damberg i SVD om hushållsnära tjänster och hur dessa bör reformeras så att de ger ett mervärde i välfärden.

Bra, säger jag.

AD/HD - inte riktigt riktigt?

Sitter och googlar information kring AdHd och finner då skrämmande fakta.

Stockholms stad har en pott på 60 miljoner som ska vara till stöd för elever med särskilda stödbehov. I den gruppen ingår inte automatiskt elever med neuropsykiatriska handikapp såsom autism, ADHD eller asperger.

Vi som har arbetar med elever eller lever med någon med dessa handikapp vet att denna grupp är i stora behov av särskilda stöd. Vissa har stora behov och vissa mindre, men inte desto mindre behöver de stöd.

Jag frågar mig VARFÖR denna grupp inte har rätt till extra stöd i Stockholms stad? Samtidigt frågar jag mig om detta gäller fler kommuner? Det skrämmer mig.

Jan Björklund

Ja, han rör upp känslor för alla. En del älskar honom och en del tänker mindre fina tankar om honom. Så kan det vara.

Det som skrämmer mig med Jan Björklund är han arroganta sätt och han avsaknad av inlyssnande mot de personer som ska utföra den politik han företräder. Han talar ofta illa om lärare, skolan, rektorerna, föräldrarna men allra helt om eleverna. Det skrämmer mig.

I vilket företag skulle vi acceptera en chef som talade om oss och till oss på det sätt Jan Björklund gör? Jag som lärare finner det oansvarigt och kränkande.

Som förälder blir jag skrämd av den bild Jan Björklund målar upp av skolan. Samtidigt blir jag ilsken över hur han demoniserar eleverna, våra barn. Vilka barn är det han talar om?

I alla skolor och klasser har vi intelligenta, empatiska, humoristiska, lekfulla, kreativa ungar. Vi har också de som behöver hjälp och stöd med något av de sakerna vilket kräver olika resurser. I många fall saknas resurserna. Då står vi med ett antal barn som blir frustrerade, som känner sig bortglömda och dumma för att de inte alltid hänger med i klasskompisarnas tempo.

Förr kastades dessa barn ut ur klassrummet. Förr har blivit idag med hjälp av Jan Björklunds politik. Det är långt ifrån den svenska modell som Alliansen vill pådyvla oss att de värnar om.

I den svenska modellen ser vi alla barn för vad de är. Vi låter alla barn utvecklas som de personer de är, oavsett svagheter eller understimulans i vissa delar. Vi låter alla få den hjälp och det stöd som behövs oavsett hemförhållanden, genetik eller etisk bakgrund.

Det är den svenska modell vi föräldrar eftersträvar; låt det synas när du röstar.

föräldramöte i skolan

Igår kväll var jag förälder i skolan då jag var på min sons föräldramöte.

Samlade på plats var rektor, lärare, fritidspedagoger, speciallärare men också det sk handledningsteamet. I klassen har det länge varit rörigt och stökigt, med hårda ord och fysiskt våld som vardagsmat. Skolan har arbetat konsekvent för att stävja det hela, men kände nu att det var dags att ta in nya ögon, vilket då handledningsteamet är.

Teamet bestod igår kväll av en specialpedagog och en psykolog. Deras uppgift är att vara med i klassen, på lektionstid och under raster, för att se de hierarkier som finns och för att finna utvägar från de låsta positioner som skapats.

Jag är så tacksam över att min son går på en skola där man ser skolarbetet som ett lagarbete. Där det inte är stängda klassrum och en skam vilande över den som inte klarar av stök och bök på egen hand. IStället är det en öppen organisation som inkluderar oss föräldrar och inte är rädda för att ta hjälp utifrån.

Handledningsteamet arbetar över hela vår kommun och finns till för att leda fram dåliga situationer och konstellationer till det omvända.

För detta betalar jag skatt. GLADELIGEN!

Knasekonomi

Den årliga sjukvården i HELA Sverige kostar runt 100 miljarder kronor.

Alliansen har valt att genomföra skattelättnader för 80 miljarder.

Vad kunde dessa pengar ha använts till istället? Låt se.... Vi har pensionärer som lever under existensminimum, barn i förskola och skola som träffar långt färre vuxna i den dagliga verksamheten än vad de behöver, sjukskrivna som utförsäkras och saknar rehabilitering, arbetslösa som behöver stödåtgärder.

Nä. Varför satsa på folkets väl och ve och bygga ett starkt och tryggt land tillsammans, för alla?

Teknik i klassrummet

Det är så härligt att få vara i ett klassrum där vi har tillgång till dagens teknik. Inte egentligen särskilt fancy om vi ser det ur privata sektorn och vuxenvärldens vinkel, men inom skolan är detta revolutionerande. Det handlar om en projektor i taket, högtalare och en internetuppkopplad dator.

Idag skulle vi prata om skala på matematiken. Sagt och gjort så fixade jag fram lite kartor och bilder för att illustrera NÄR vi använder skala i verkligenheten, utanför matteböckerna.

I fredags hade vi en superkort NOlektion där vi inte hann göra något experiment. Då kollade vi på experiment som en kemist på Lunds Universitet hade lagt ut och diskuterade sedan varför det kan vara viktigt att exempelvis kunna förändra ytspänning.

Imorgon ska klassen, som jag varit hos i lite mer än en vecka, få se på naturfilm från SVTplay. Den handlar om Grizzleybjörnar.

Tänk vilka möjligheter en dator, en kanon i taket och ett schysst ljudsystem ger. Tänk sedan om vi hade laptoppar till alla elever när det är dags för glosinlärning, sagoskrivande eller kanske lyssna till en bok som man samtidigt läser i, något som vi vet höjer läsförståelsen och läshastigheten betydligt. Tänk om alla elever hade tillgång till att lyssna till engelska texter i sin takt och att översätta desamma utifrån sin förmåga och hastighet.

Oj, oj, oj.

Att påverka - seså gå med i (s) vettja :-)

Det är lätt att sitta hemma och tycka saker. Det är lätt att sucka och skaka på huvudet åt "de där politikernas galenskap". Det som är svårt är att hitta en kanal där man kan påverka och där man också känner sig hörd, inte sant?

Många är vi som sitter med åsikter om hur saker och ting borde lösas. Många är vi som har tankar på hur saker skulle kunna fungera bättre. Få gör något åt saken fler gånger än var fjärde år.

Och visst kan man skylla på att partierna inte gör politiken roligare och mer lättillgänglig. Visst kan man skylla på att de där politikerna är så maktfullkomliga att det inte är någon idé att ens försöka. Och inte vill jag vara politiker heller, och det måste man väl vilja om man går med i ett parti?

Nä, sirru det behöver man inte! Att engagera sig i ett parti är att ta ställning för ett partis grundidé;deras ideologi. Det är också att vara politisk; att ha en önskan om att påverka och en tanke om att det jag tycker spelar roll. Och vi behöver fler som vågar vara med! Det gäller nog alla partier, men jag vill ju givetvis att du går med i Socialdemokraterna! Vi behöver ditt stöd, dina tankar, ditt engagemang och din värme i vår gemenskap!

Jag vet att flera av er som läser det här delar (s) ideologiska grundsyn, men känner er tveksamma om ni verkligen kan stå bakom allt i ett parti. Nej, du kanske inte håller med om allt, men då är det ju av större vikt att du går med och förklarar och försvarar din ståndpunkt. Det är ju bara på det viset ett partis politik förändras; genom medlemmarnas dialog och debatt!

Ett medlemskap kan också handla om att man bara vill visa sitt stöd. Ditt medlemskap visar också att partiet har ett starkt stöd, något som givetvis är viktigt. Ett medlemskap är ju en form av stöd, riksdags- kommun- och landstingsval är ett annat.

Medlemskapet kan också vara ett sätt att påverka din direkta närmiljö då du kan gå med i en sk. s-förening i det område där du bor. Där diskuterar ni politik, men också frågor kring skola, vägar, kultur etc i er stadsdel eller by.

Så kom igen nu; bli medlem (socialdemokraterna.se) och våga vara politisk också där det faktiskt kan spela roll!

barnens arbetsdag

Så står jag här. Återigen. Men det måste bli sagt. Återigen.

Barnens vardag, deras arbetsdag, måste värnas. När jag vikarierar i skolorna så slås jag dagligen av de brister på resurser skolorna har. Resurser av VUXNA. Skolorna behöver långt fler vuxna närvarande i skolorna än vad man har idag. Det ska finnas vuxna i alla situationer i skolan; i matsalen, på rasten, i korridorerna, kapprummen.

I skolan ska vi idag verka för att elever blir kommunikativa, individualister med en kollektiv förståelse, självgående och empatiska. Dessa förmågor kräver att fler vuxna finns närvarande i både undervisning och i de sociala situationer barnen ställs inför hela dagarna. När resurserna blir för få drabbas barnen skoningslöst och vi ser specialundervisning försvinna, kamratstödjarprogram gå upp i rök, vikarier som inte bokas och en dominerande katederundervisning som tar över. Elever som blir utkörda i korridoren för att de "har myror i brallan" ett symptom som vi vet behöver stora resurser, men som klassläraren inte får extra tid för att bemöta, specialundervisning ör för dyr för och rektorn kan avfärda med att h*n är ju inte värst och då får man inga pengar.

För det ska vi komma ihåg; det är bara de VÄRST drabbade som får hjälp. Eller de som har föräldrar som orkar strida.

DÄRFÖR måste jag säga detta. Igen och igen. Tills ni förstår att vi måste ta strid för skolan men främst för våra barn!