Var tionde elev går ur grundskolan utan betyg till gymnasiet och Jan Björklund fick frågan om varför hans politik inte gett bättre resultat. Då svarade Björklund att resultatet inte kommer förrän om fem-tio år. Räknar han kallt med att vinna också nästa mandatperiod? Annars kanske Björklund borde tänka på att grunda skolpolitiken på en bredare politisk samsyn? Mona Sahlin kallade honom stridstupp strax efter. Jag kallar honom galen.
Lars Orly säger att skolan är bättre än sitt rykte, och med tanke på de rykten Jan Björklund sprider om skolan så är det inte svårt. Det split som Björklund sprider i skolfrågan, det misstroende folk i allmänhet verkar känna för skolan idag till följd av mans svartmålning.... Ja, jag vet inte vad jag ska skriva om det. Finns det någon koncernchef som kommer undan med att tala om sina anställda på det viset? Det är sorgligt att det finns så många lärare som röstar på denne skolpolitiskt klumpige man.
Vidare talar Jan Björklund om att elever och föräldrar har rätt att få reda på hur man klarar sig INNAN skolan tar slut. Vad tror Jan Björklund att kvartsamtalen/elevkonferenser/ utvecklingssamtal handlar om? Hur dåligt insatt är han egentligen i skolans arbete? Skolan hemlighåller inga reslutat från elever och föräldrar något som Björklund i nästa andetag i nästa andetag insinuerar. Björklund är dåligt insatt och en klart dålig företrädare för kunskapande och sannerligen en motståndare till en hälsosam skolgång för våra barn och ungdomar.
Strax efter detta kommer Maud Olofsson igång. Helt plötsligt börjar hon tala om elever som inte kan sitta stilla i skolbänken. Tydligen är dessa elever både mer praktiskt begåvade och blir senare entrepenörer.
Jag är stum. Hur kan man på allvar förbise de problem elever med exempelvis Aspergers Syndrom eller AD/HD har, genom att lägga ett romantiserat skimmer över deras utmaningar? Att reducera dem till en praktikergrupp med myror i brallan? De elever med dessa utmaningar kan visst bli framgångsrika entrepenörer, men den skola som borgarna vill bygga skapar en skola där dessa elever får ÄNNU mindre resurser för att utveckla sina förmågor. De fråntas rätten att bedriva högre akademiska studier när de inte tidigt får resurser för att klara av skolans kollektivistiska format. Det handlar inte om att begränsa dessa elever utan om att ge de nycklar att också klara av de situationerna i sina liv. Maud Olofssons uttalande stör mig oerhört.
söndag 31 januari 2010
Några snabba reflektioner kring partiledardebatten HALVTID
Fredrik Reinfeldt säger i ett anförande att de rödgrönas politik inte imponerar på svenska folket.Då får man fråga sig om det är det politiker ska var ute efter? Politik handlar, för mig, om ansvar för den gemensamma välfärden. Prioriterar Fredrik Reinfeldt att imponera på svenska folket tycker jag att han kan satsa på att Talang 2010, han har ju visat sig vara en medioker karaokesångare.
Borgarnas, dvs Alliansens ständiga ,mantra är att det ska löna sig att arbeta för löntagaren. Jag kan skriva under på det, men det som skiljer oss åt att att lönen för mödan ska vara en trygghet i den sociala välfärden. Löntagare ska känna att det är tryggt att leva i vårt land; DET måste vara prio ett. Lönen av att arbeta är den TRYGGHET vårt välfärdsystem ger!
Jag är ganska nöjd med debatten. Alliansen känns blek. De skyller fram och tillbaka på den ekonomiska krisen och tar inte på sig de klavertramp de lyckats med. De Rödgröna ger kritik och tydliga alternativ. De visar på de försvagningar borgarna gjort i de sociala skyddsnäten.
Allra bäst gillar jag att de RÖDGRÖNA tydligt kommunicerar varför en skatteökning bör ske och för vilka det gäller. Att de som bor i villor med ett värde över sex miljoner får en högre fastighetsskatt tycker jag är rimligt och jag tror att jag knappast är ensam om det.
Borgarnas, dvs Alliansens ständiga ,mantra är att det ska löna sig att arbeta för löntagaren. Jag kan skriva under på det, men det som skiljer oss åt att att lönen för mödan ska vara en trygghet i den sociala välfärden. Löntagare ska känna att det är tryggt att leva i vårt land; DET måste vara prio ett. Lönen av att arbeta är den TRYGGHET vårt välfärdsystem ger!
Jag är ganska nöjd med debatten. Alliansen känns blek. De skyller fram och tillbaka på den ekonomiska krisen och tar inte på sig de klavertramp de lyckats med. De Rödgröna ger kritik och tydliga alternativ. De visar på de försvagningar borgarna gjort i de sociala skyddsnäten.
Allra bäst gillar jag att de RÖDGRÖNA tydligt kommunicerar varför en skatteökning bör ske och för vilka det gäller. Att de som bor i villor med ett värde över sex miljoner får en högre fastighetsskatt tycker jag är rimligt och jag tror att jag knappast är ensam om det.
lördag 30 januari 2010
Ekonomi i den kommunala verksamheten....
I Linköping går tydligen kommunen plus med sisådär 350 miljoner kronor. Sug på det en stund. 350 miljoner kronor. Det är mycket pengar det, speciellt under ett ekonomiskt krisår.
I Linköping kommun klubbades det tidigare igenom att alla verksamheter skulle spara. Det betydde försämrade villkor inom skola, vård och omsorg. Verksamheter som drabbar de som mest behöver resurser. verksamheter där våra minsta och mest utsatta finns. Också där sparades det.
350 miljoner går kommunen nu plus, och visst är det bra att ha lite extra över, att ha en buffert inför åren som kommer. Men det finns en orimlighet att låta våra sköraste medborgare ta smällen om och om igen.
Skulle någon familj resonera på det viset? Nej, de flesta av oss låter det gå långt innan vi sparar in på barnen. Istället blir det ommålningen av vardagsrummet som får stryka på foten, billigare varor i matkassen och föräldrarnas klädkonto minskar drastiskt. På liknande vis skulle jag önska att kommunala resurser fördelades; de sköraste SKALL skyddas i första hand!
Det finns flertalet långsiktiga vinster på detta vis. Vi får anställda inom kommunen som känner sig trygga hos sin arbetsgivare vilket kan bidra till en bättre upplevelse av den psykosocial hälsan som i sin tur ger friskare anställda. Att ha friska anställda sparar pengar.
En annan del är att de sköraste; barnen och vårdtagare av alla åldrar, kan få en större kontinuitet i sin vardag där personal inte riskerar uppsägning med jämna mellanrum. Chefer kan planera sin verksamhet på ett långsiktigt vis vilket skapar både trygghet men också tillfälle för ekonomisk planering. Att ständigt skifta förutsättningar för verksamheten inbjuder sällan till långsiktigt ekonomiska planeringar, tänker jag.
Den kommunala verksamheten kan ALDRIG bli verksamhet som enbart ser till de ekonomiska vinsterna. Kommunal verksamhet har också ett ansvar och intresse att ha friska anställda och friska medborgare som upplever delaktighet i den kommunala utvecklingen.
Att då gå med 350 miljoner i vinst efter att ha sparat in på våra gemensamma verksamheter är direkt oansvarigt ohc olämpligt för Linköping kommun.
I Linköping kommun klubbades det tidigare igenom att alla verksamheter skulle spara. Det betydde försämrade villkor inom skola, vård och omsorg. Verksamheter som drabbar de som mest behöver resurser. verksamheter där våra minsta och mest utsatta finns. Också där sparades det.
350 miljoner går kommunen nu plus, och visst är det bra att ha lite extra över, att ha en buffert inför åren som kommer. Men det finns en orimlighet att låta våra sköraste medborgare ta smällen om och om igen.
Skulle någon familj resonera på det viset? Nej, de flesta av oss låter det gå långt innan vi sparar in på barnen. Istället blir det ommålningen av vardagsrummet som får stryka på foten, billigare varor i matkassen och föräldrarnas klädkonto minskar drastiskt. På liknande vis skulle jag önska att kommunala resurser fördelades; de sköraste SKALL skyddas i första hand!
Det finns flertalet långsiktiga vinster på detta vis. Vi får anställda inom kommunen som känner sig trygga hos sin arbetsgivare vilket kan bidra till en bättre upplevelse av den psykosocial hälsan som i sin tur ger friskare anställda. Att ha friska anställda sparar pengar.
En annan del är att de sköraste; barnen och vårdtagare av alla åldrar, kan få en större kontinuitet i sin vardag där personal inte riskerar uppsägning med jämna mellanrum. Chefer kan planera sin verksamhet på ett långsiktigt vis vilket skapar både trygghet men också tillfälle för ekonomisk planering. Att ständigt skifta förutsättningar för verksamheten inbjuder sällan till långsiktigt ekonomiska planeringar, tänker jag.
Den kommunala verksamheten kan ALDRIG bli verksamhet som enbart ser till de ekonomiska vinsterna. Kommunal verksamhet har också ett ansvar och intresse att ha friska anställda och friska medborgare som upplever delaktighet i den kommunala utvecklingen.
Att då gå med 350 miljoner i vinst efter att ha sparat in på våra gemensamma verksamheter är direkt oansvarigt ohc olämpligt för Linköping kommun.
Missvisande mediebild av sjukfrånvaron
Jodå.
Då kom då äntligen någon beläst människas mothugg vad gäller den hetsjakt som sedan nittiotalet pågått gentemot sjukskrivna. Björn Johnsson, fil. dr. i statsvetenskap och lektor i hälsa och samhälle med inriktning kriminologi, skriver idag på DN debatt att media gett en starkt missvisande bild av sjukskrivningar och sjukfrånvaro. Han skriver att vi medborgare har invaggats i en tro att folk fuskar och ljuger när det kommer till sjukskrivning, något som hans efterforskningar visar är osant.
Det är skönt att får veta att min tilltro till mina medmänniskor stämmer. Ibland har jag tvivlar på mig själv då jag envisats med att argumentera för att jag inte har trott på allt detta prat om att folk fuskar. Mina argument har låtit naiva och inte alls baserade på någon form av forskning. Men jag har envisats ändå. Det har stått mig allför främmande att det skulle finnas så många människor som fuskar och ljuger; varför har jag inte stött på dem? För nog borde jag vid något tillfälle ramla över en person som fuskar och ljuger och som inte verkar sjuk för fem öre? Någon granne, kurskamrat, dagisförälder eller arbetskamrat?
Inte heller när jag själv var sjukskriven under ett flertal månader stötte jag på någon som verkade fuska. Att vara sjukskriven är en svår social börda som det är, och jag har svårt att se att så många kan låtsas vara sjuka för att samtidigt arbeta eller ens bara låtsas vara sjuka. Det är svårt nog att vara ickearbetande trots att ens arbetsförmåga är noll och intet!
Det var detta jag baserade min övertygelse på. Dock ska tilläggas att jag inser att det säkert kan finnas någon som ändå fuskar, men inte i den utsträckning media och politiker presenterat.
Nu kan vi gå vidare och skapa bättre förutsättningar för de som är sjuka! Fokusera på rehabilitering som ger mening och innehåll för den sjukskrivne/a!
Då kom då äntligen någon beläst människas mothugg vad gäller den hetsjakt som sedan nittiotalet pågått gentemot sjukskrivna. Björn Johnsson, fil. dr. i statsvetenskap och lektor i hälsa och samhälle med inriktning kriminologi, skriver idag på DN debatt att media gett en starkt missvisande bild av sjukskrivningar och sjukfrånvaro. Han skriver att vi medborgare har invaggats i en tro att folk fuskar och ljuger när det kommer till sjukskrivning, något som hans efterforskningar visar är osant.
Det är skönt att får veta att min tilltro till mina medmänniskor stämmer. Ibland har jag tvivlar på mig själv då jag envisats med att argumentera för att jag inte har trott på allt detta prat om att folk fuskar. Mina argument har låtit naiva och inte alls baserade på någon form av forskning. Men jag har envisats ändå. Det har stått mig allför främmande att det skulle finnas så många människor som fuskar och ljuger; varför har jag inte stött på dem? För nog borde jag vid något tillfälle ramla över en person som fuskar och ljuger och som inte verkar sjuk för fem öre? Någon granne, kurskamrat, dagisförälder eller arbetskamrat?
Inte heller när jag själv var sjukskriven under ett flertal månader stötte jag på någon som verkade fuska. Att vara sjukskriven är en svår social börda som det är, och jag har svårt att se att så många kan låtsas vara sjuka för att samtidigt arbeta eller ens bara låtsas vara sjuka. Det är svårt nog att vara ickearbetande trots att ens arbetsförmåga är noll och intet!
Det var detta jag baserade min övertygelse på. Dock ska tilläggas att jag inser att det säkert kan finnas någon som ändå fuskar, men inte i den utsträckning media och politiker presenterat.
Nu kan vi gå vidare och skapa bättre förutsättningar för de som är sjuka! Fokusera på rehabilitering som ger mening och innehåll för den sjukskrivne/a!
fredag 29 januari 2010
alla dessa opinionsmätningar
Det är nästan löjligt. Det publiceras, analyseras och diskuteras kring opinionsundersökningar i alla medier i dessa dagar. Visst är det intressant och viktigt att veta vad människor tycker i olika frågor, men det blir tokigt när det upptar så mycket utrymme i media.
Jag skulle önska att det istället lades ordentligt med utrymme på att analysera, ventilera och diskutera de politiska ställningtagande partierna gör. Vi behöver en aktiv granskning av våra politiska idéer Den navelskådning politisk mediateknik framför idag ger inte mycket för den som vill sätta sig in i partiernas åsikter och förslag.
Så opinionsmät hur mycket ni vill, men glöm inte den skärskådande och analyserande biten av den faktiska politiken!
Jag skulle önska att det istället lades ordentligt med utrymme på att analysera, ventilera och diskutera de politiska ställningtagande partierna gör. Vi behöver en aktiv granskning av våra politiska idéer Den navelskådning politisk mediateknik framför idag ger inte mycket för den som vill sätta sig in i partiernas åsikter och förslag.
Så opinionsmät hur mycket ni vill, men glöm inte den skärskådande och analyserande biten av den faktiska politiken!
torsdag 28 januari 2010
Jag har nog världens bästa jobb. På riktigt. Jag vet, nu tänker du som känner mig sedan länge att nog brukar hon muttra en hel del. Jo, visst gör jag det. Men ni ska bara veta hur glad mitt jobb gör mig.
Jag jobbar som vikarierande lärare. Det betyder att jag är startklar klockan sju varje morgon i veckan för att invänta det magiska samtalet som avslöjar vart jag ska få åka den dagen. Om telefonen nu ringer, ibland gör den inte det. Fast oftast har jag ett arbete att åka till varje dag. Ibland vet jag till och med flera dagar i förväg var jag ska vara.
Hur som helst. När telefonen ringer är det oftast en trevlig människa i andra luren som snällt frågar om jag kan tänka mig att vikarierar under dagen och sedan följer en beskrivning om vilken skola, klass och lärare. Snabbt i med sista kaffet och iväg!
Väl på plats finns det kollegor som artigt visar vägen och aldrig ger sken av att de inte har tid med ännu en vikarie som inte hittar. Jag läser in mig på vad som ska göras några minuter innan eleverna kommer, kanske hinner jags kriva en liten instruktion på vita tavlan.
Sedan komemr de, alla dessa olika, unika ungar! Jag får kontakt, presenterar mig, gör bort mig lite grann (alltid) och sedan drar det igång. Vi läser, översätter och förklarar. Någon ska på toa medan någon bara måste dricka vatten. Nej, inte vatten nu när vi har genomgång. Ja, du får gå på toa. Vi fortsätter. Eleverna hänger med. Någon förösker vara rolig; det lyckas och jag skrattar med även om det egentligen är en provokation. Man måste ju testa vikarien lite, och jag är väldigt svårprovocerad. Jag minns så väl hur det var att sitta i de där bänkarna själv.
Så fortgår dagen. Ibland har jag långa luncher då maten kan ätas, en promenad tas och inläsning inför eftermiddagens lektioner kan ske. Oftast är det fyrtiofem minnuter för lunch och inläsning, men det känns bra, då går dagen fort!
Så här rullar dagarna på och jag får träffa otroliga kollegor och fantastiska elever. Varje dag. DET är få förunnat!
Jag jobbar som vikarierande lärare. Det betyder att jag är startklar klockan sju varje morgon i veckan för att invänta det magiska samtalet som avslöjar vart jag ska få åka den dagen. Om telefonen nu ringer, ibland gör den inte det. Fast oftast har jag ett arbete att åka till varje dag. Ibland vet jag till och med flera dagar i förväg var jag ska vara.
Hur som helst. När telefonen ringer är det oftast en trevlig människa i andra luren som snällt frågar om jag kan tänka mig att vikarierar under dagen och sedan följer en beskrivning om vilken skola, klass och lärare. Snabbt i med sista kaffet och iväg!
Väl på plats finns det kollegor som artigt visar vägen och aldrig ger sken av att de inte har tid med ännu en vikarie som inte hittar. Jag läser in mig på vad som ska göras några minuter innan eleverna kommer, kanske hinner jags kriva en liten instruktion på vita tavlan.
Sedan komemr de, alla dessa olika, unika ungar! Jag får kontakt, presenterar mig, gör bort mig lite grann (alltid) och sedan drar det igång. Vi läser, översätter och förklarar. Någon ska på toa medan någon bara måste dricka vatten. Nej, inte vatten nu när vi har genomgång. Ja, du får gå på toa. Vi fortsätter. Eleverna hänger med. Någon förösker vara rolig; det lyckas och jag skrattar med även om det egentligen är en provokation. Man måste ju testa vikarien lite, och jag är väldigt svårprovocerad. Jag minns så väl hur det var att sitta i de där bänkarna själv.
Så fortgår dagen. Ibland har jag långa luncher då maten kan ätas, en promenad tas och inläsning inför eftermiddagens lektioner kan ske. Oftast är det fyrtiofem minnuter för lunch och inläsning, men det känns bra, då går dagen fort!
Så här rullar dagarna på och jag får träffa otroliga kollegor och fantastiska elever. Varje dag. DET är få förunnat!
Våra barn och andras ungar
Våra barn och andras ungar är ett uttryck som de flesta har hört. Det syftar till att vi håller våra egna barn högt, ser inte deras brister eller misstag i samma utsträckning som vi ser andra barns brister och misstag. Så är det nog och så ska det kanske också vara? Nog ska de egna föräldrarna hålla sina barn om ryggen lite extra ändå? Förlåta deras misstag och så vidare.
Men hur är det med de där ungarna som INTE har föräldrar som håller dem om ryggen lite extra? Som inte har föräldrar som stoppar om dem om natten och kysser deras panna trots misstag och hårda ord under dagen? De ungar vars föräldrar inte alls finns där för dem? Där föräldrarna "valt" missbruket framför barnen, eller kanske jobbet framför barnen? Vem tröstar det knyttet?
Och hur växer barn till trygga individer när de vuxna sviker? När vi andra vuxna bara ser dessa ungar och aldrig låter dem få bli barn också i våra ögon, om än för ett ögonblick?
Jag tror att det är det vi saknar i mångt och mycket; en insikt att den jobbigaste unge också är ett barn. Att ungarna, som ofta blängs på och tigs ihjäl, behöver vårt vuxna stöd för att få vara barn. Det kan vara i min roll som lärare; där SKA jag leva upp till detta. Men också i den jobbiga situationen som förälder där jobbiga kompisar till de egna barnen kan behöva ett andrum och få komma till ett hem där regler finns och efterlevs och där maten ställs på bordet och man sitter tillsammans och äter. Det kan vara så enkelt.
Men hur är det med de där ungarna som INTE har föräldrar som håller dem om ryggen lite extra? Som inte har föräldrar som stoppar om dem om natten och kysser deras panna trots misstag och hårda ord under dagen? De ungar vars föräldrar inte alls finns där för dem? Där föräldrarna "valt" missbruket framför barnen, eller kanske jobbet framför barnen? Vem tröstar det knyttet?
Och hur växer barn till trygga individer när de vuxna sviker? När vi andra vuxna bara ser dessa ungar och aldrig låter dem få bli barn också i våra ögon, om än för ett ögonblick?
Jag tror att det är det vi saknar i mångt och mycket; en insikt att den jobbigaste unge också är ett barn. Att ungarna, som ofta blängs på och tigs ihjäl, behöver vårt vuxna stöd för att få vara barn. Det kan vara i min roll som lärare; där SKA jag leva upp till detta. Men också i den jobbiga situationen som förälder där jobbiga kompisar till de egna barnen kan behöva ett andrum och få komma till ett hem där regler finns och efterlevs och där maten ställs på bordet och man sitter tillsammans och äter. Det kan vara så enkelt.
Vädret för oss samman
Snön ligger tungt över vårt landskap idag, ja över hela vårt land. En del stånkar och stönar över kylan, bristen på snöröjning eller måstet att gå ut och skotta själv. En del jublar över ljuset som snön ger, det vackra landskap som breder ut sig vitt och mäktigt och som ger barnen tillfälle att vara ute och njuta!
Oavsett hur vi känner inför snön så kan jag konstatera att det för oss närmare varandra. När vi plöjer fram i modden så sträcks en hjälpande hand fram till damen som håller på att ramla. I kön på affären börjar vi kommentera ovädret som drar fram. Jag som ambulerande lärare (ja, vikarie alltså) får tillfälle att prata vardagligt med helt okända kollegor. Missfrstår mig inte; alla kollegor är trevliga annars också, men det känns hemtamt och gemytligt att stånka eller jubla över vädret tillsammans.
Jag gillart, som vi säger i mina kvarter!
Oavsett hur vi känner inför snön så kan jag konstatera att det för oss närmare varandra. När vi plöjer fram i modden så sträcks en hjälpande hand fram till damen som håller på att ramla. I kön på affären börjar vi kommentera ovädret som drar fram. Jag som ambulerande lärare (ja, vikarie alltså) får tillfälle att prata vardagligt med helt okända kollegor. Missfrstår mig inte; alla kollegor är trevliga annars också, men det känns hemtamt och gemytligt att stånka eller jubla över vädret tillsammans.
Jag gillart, som vi säger i mina kvarter!
onsdag 27 januari 2010
Jag är en såkallad fritidspolitiker
Jag är en så kallad fritidspolitiker och inte nog med det, jag är socialdemokrat.
Jag upptäcker, för var gång jag berättar detta för någon, att det finns starka åsikter i dessa ämnen. Det kan handla om att politiker bara skor sig, att sossar aldrig kan ha en egen åsikt i någon fråga utan alltid följer partipiskan eller ett förvånat Varför då? I några fall har jag fått veta att "Det är bra. Nu satsar du på Europaparlamentet så tjänar du kosing!"
Det verkar inte ha slagit någon att jag gör detta av intresse. Att jag hamnade här för att jag till sist kände att jag inte bara kan sitta och gnälla. Att det politiska arbetet de flesta kommunpolitiker mer är en solidarisk handling och därför inte genererar stora pengar.
Vi som har dessa nämnduppdrag i våra kommuner tjänar inte galet mycket pengar på det, och ska heller inte göra det. Det politiska uppdraget ska vara drivet av ett politiskt intresse och inte ett intresse av lön, även om det politiska arbetet inte heller ska sätta krokben för den som engagerar dig, förståss.
Jag förstår folks tveksamheter till politiker. Jag kände samma tveksamheter själv, innan jag bestämde mig för att delta. För vilket sätt är bättre än att faktiskt ta reda på hur saker och ting fungerar än genom direkt erfarenhet? Till min glädje är det helt vanliga människor, precis lika vanligt ovanliga som du eller jag. Politiska agendor skiljer oss åt, men trevliga är de alla som jag har träffat. Leenden och varma välkomnanden oavsett partitillhörighet. Det känns skönt och tryggt.
Vad gäller den berömda partipiskan som så många verkar ha bryderier kring så har jag inte märkt av den. Istället har jag fått se en dynamisk debatt där allas åsikter beaktas. Sedan jämkas det och diskuteras. Någon ändrar sin åsikt under resans gång, något jag tycker ger en skön känsla av en organisation med högt i tak!
Så sitter du på kammaren och funderar på att kanske engagera dig politiskt? Gör det! Gå in på socialdemokraterna.se och blir medlem. Våga vara en del av lösningen! Våga delta!
Jag upptäcker, för var gång jag berättar detta för någon, att det finns starka åsikter i dessa ämnen. Det kan handla om att politiker bara skor sig, att sossar aldrig kan ha en egen åsikt i någon fråga utan alltid följer partipiskan eller ett förvånat Varför då? I några fall har jag fått veta att "Det är bra. Nu satsar du på Europaparlamentet så tjänar du kosing!"
Det verkar inte ha slagit någon att jag gör detta av intresse. Att jag hamnade här för att jag till sist kände att jag inte bara kan sitta och gnälla. Att det politiska arbetet de flesta kommunpolitiker mer är en solidarisk handling och därför inte genererar stora pengar.
Vi som har dessa nämnduppdrag i våra kommuner tjänar inte galet mycket pengar på det, och ska heller inte göra det. Det politiska uppdraget ska vara drivet av ett politiskt intresse och inte ett intresse av lön, även om det politiska arbetet inte heller ska sätta krokben för den som engagerar dig, förståss.
Jag förstår folks tveksamheter till politiker. Jag kände samma tveksamheter själv, innan jag bestämde mig för att delta. För vilket sätt är bättre än att faktiskt ta reda på hur saker och ting fungerar än genom direkt erfarenhet? Till min glädje är det helt vanliga människor, precis lika vanligt ovanliga som du eller jag. Politiska agendor skiljer oss åt, men trevliga är de alla som jag har träffat. Leenden och varma välkomnanden oavsett partitillhörighet. Det känns skönt och tryggt.
Vad gäller den berömda partipiskan som så många verkar ha bryderier kring så har jag inte märkt av den. Istället har jag fått se en dynamisk debatt där allas åsikter beaktas. Sedan jämkas det och diskuteras. Någon ändrar sin åsikt under resans gång, något jag tycker ger en skön känsla av en organisation med högt i tak!
Så sitter du på kammaren och funderar på att kanske engagera dig politiskt? Gör det! Gå in på socialdemokraterna.se och blir medlem. Våga vara en del av lösningen! Våga delta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
