campingsemester

Jag ska på campingsemester igen. det är tredje året nu.

Första året åkte vi med sexåringen och tvååringen med tält från 1964. Det hade varit mörkblått och orange. Supertjusigt. Nu var det aprikos och ljusblått. Vi hade tur med vädret och de dagar som vi campade på Kyrketorp på öland var alldeles okej.

Året därpå införskaffades ett hustält i lyxklassen. Det var stort; 24 kvadrat om jag inte missminner mig. Två sovrum och ett rejält vardagsrum med plats för garderober, kök och middagsplats. Fönster runtom och rejäl höjd i taket. Återigen stod vi Kyrketorp och trivdes. det enda som var trist var vädret. å andra sidan fick vi valuta för pengarna som vi lagt på tältet. I storm och tokregn satt vi där utan att en droppe kom in. Det gjorde det i förtältet och dess husvagnar kunde vi belåtet konstatera.

I år är tältet sålt. I år har vi fått äran att låna mina föräldrars husbil, deras juvel och bebis. Det satt långt inne men när jag lovade att inte sätta mig bakom ratten på ekipaget gav min far det jakande svaret. (Ja det är sorgligt men han är av den generation män som inte riktigt erkänner kvinnor som människor. Inte av elakhet utan av ren...jaaa, jag vet inte. Han är fin och snäll min pappa men i denna fråga är vi mer än oense. Finge han svara för sig här skulle han hävda att det är jag som person som inte får köra, men jag påstår att jag vet bättre vad han menar...) Hur som haver.

Camping då. Vad kan tjusningen vara? För mig är svaret enkelt. För att jag har råd med det. Jag har inte råd att köpa eller hyra stuga på mina barndoms badplatser. Sommaruppväxten spenderades i Byxelkrok på Öland, ett stenkast från klippbad och en cykel- eller biltur från Bödabukten. Mina föräldrar byggde sin sommardröm och vi barn lekte oss fram i livet. För fem år sedan hade mamma och pappa gett upp sin sommardröm, för länge sedan köpt husbil och spenderade hellre sina pengar på charterresor eller rundturer i husbilen. Huset såldes och mina barndoms somrar var förbi. (Ja, vid 30 års ålder)

Nu skulle egna sommarresor planeras och finansieras. Som student fanns ingen finansiering alls, men nu, som höginkomsttagare( ja, jag är ironisk, vikarier i skolan tjänar cirka 115 kronor i timman innan skatt inklusive semestertillägg.)kunde vi börja fundera.

Det blev camping. Men jag ska erkänna att det är mer än det ekonomiska som spelar in. Människor är vanliga och vänliga på camping. Folk bor på samma villkor. Vi delar servicehus med varandra oavsett varifrån vi kommer eller hur mycket pengar vi har på fickan. Det är klart att det kan skilja i vad vi kör eller vad vi bor i. Men alla ska vi diska vår disk, skramla ihop mynt till duschen eller bära brassen till stranden.

Vi får alla vara människor utan alla etiketter. Det gillar jag med camping.

Kvinnosyn?

Östgötacorrespondenten irriterar mig. Inte så konstigt. Det är en konservativ blaska som envisas med att allt som oftast försöka styra läsarens tyckanden med hjälp av illa skrivna ledarkommentarer placerade i anslutning till olika artiklar. Men nog om detta. Det är faktiskt inte därför jag irriterar mig idag.

I dagens Correspondent läser jag den "riktiga" ledaren. Där ondgör man sig över vänsterns smutskampanjer och att det måste vara dess brist på politik som frammanar detta. Ok. Det är väl kanske så att eventuell dirty campaigning kommer från båda håll, men det är väl detta Corren ska stå för. Låt gå. Det är annat som irriterar mig.

I ledaren tar man fram Littorinaffären som en del av vänsterns fulkampanj. (Corren inberäknar här allt ifrån Aftonbladet till SSU och någon diffus vänstergrupp i Örebro) Vill Corren driva den tesen så gör det, men betänk hur de hanterar den kvinna som uppgett att Littorin köpt sex från henne. Correns ledare skriver "Den anonyma kvinna som tror att Littorin köpt sex av henne..."

Tror är nyckelordet här. Ordvalet är för mig starkt provocerande. I det jag läst har kvinnan varit säker på Littorins identitet.

Beskriver Corren alla våldtäkts- och övergreppsrapporter på samma sätt? Skriver de att målsägande tror sig ha blivit våldtagna eller utsatta för övergrepp? Det är ett omyndigförklarande utan like och jag ställer mig frågande till Correns intentioner med detta.

Kvinnan har uppgett att det var i samband med Göran Lindbergs rättegång som hon började reflektera kring män med makt och deras sexköp. Att män med makt säger en sak men gör en annan och att detta borde belysas.

Vill Corren med sin ledare på något sätt få mig som läsare att känna sympati med Littorin? Vill de att jag ska känna att allt som stormar kring Littorin handlar om en illasinnad häxjakt från vänsterkanten? Nu tror jag att Correns läsare tänker längre än näsan räcker och därför förstår att skilja dessa åt.

Littorin har grävt sin egen grop och fallit däri. Han hanterar och har hanterat hela affären på ett besynnerligt sätt. Att som tidning misskreditera kvinnan som är uppgiftslämnare är dålig smak.

känner pulsen av valrörelsen

Var jag än befinner mig och med vem jag än pratar så hamnar vi i politiken. kanske mer just nu, i valrörelsens varma bris.

Sedan jag kom ut som socialdemokrat så består fler och fler av mina "privata" diskussioner av tydliga politiska diskussioner. Inte mig emot. Säkert söker jag dem själv i stor utsträckning, men jag tror också att människor i min närhet VILL prata politik. Vill ha ett ansikte på någon som engagerat sig lite mer? Som representerar något?

Jag hoppas att jag är en bra representant både för socialdemokratin men också för den lilla politikern. Den som svensk politik består av till störst del. Det är våra grannar eller våra jobbarkompisar som engagerar sig och läser in sig på material under sina lediga timmar. Som förvisso går ifrån jobbet och får ersättning för det, men som lägger ner dubbelt med tid som inte ersätts. Hör sällan någon klaga på det och tycker att det så skall vara.

(Vi som lägger vår fritid till att engagera oss politiskt ska få en viss ersättning, men inte så stor att det är ersättningen som lockar. Jag får en ersättning av kommunen runt 500 kronor efter skatt om jag inte missminner mig. Då är jag närvarande på nämnd under cirka fyra timmar med en tio minuters kaffepaus. Till det kommer en lunta med en tjocklek på cirka fem till sju centimeter som läses och begrundas och funderas kring. Inga konstigheter.)

Innan mitt eget engagemang hade jag sällan eller aldrig reflekterat över alla dessa alldeles vanliga människor som representerar mig i kommunen och landstinget. Oftast är det politikerna vi ser i media som får representera hela partiet eller hela politiken. Så var det i allafall för mig.

Nu ser jag så oändligt mycket mer. Fotfolket. Gräsrötterna. Engagemanget. Passionen. Solidariteten. Det hoppas jag kunna förmedla till människor i min närhet. Att vi är många som bygger ett parti och en politik och att det är denna mångfald som representerar socialdemokratin.

makt och sexuellt ofredande

Jaha. En 59-årig man frikänns i tingsrätten efter att ha stoppat en 500 kronorssedel innanför en 18-årig kvinnas BH. Han är 40 år äldre. Han borde veta att en annan persons kropp är offlimits, speciellt i en kundsituation. Speciellt i relation till ett barn (är man 40 år äldre så är en 18åring ett barn. PUNKT!!!)Speciellt då mannen befinner sig på en skola där flickan utbildas.

Det som utspelats sig är inte ovanligt törs jag påstå. Jag har själv varit i samma typ av situation många gånger. Mellan 13 och 20 år hände det flera gånger att äldre män överträdde gränsen för var hans kropp slutade och min började. Ofta hände det snabbt och utan att jag hann reagera eller chockades så att jag inte reagerade. jag blev bättre på det med åren, men många är de män som kom undan.

Den 18åriga flicka som nu anmält detta ofredande är modig och integritetsfull. Hon förstår sitt eget värde och mannens otvivelaktiga övertramp. Hon ska ha all beundran. Det som skrämmer mig är tingsrättens frikännande. Vad i händelsen är INTE ett sexuellt frikännande?

Om en främmande person har en sedel och sätter den innanför BHn på en kvinna så har jag svårt att förstå hur det kan tolkas som något annat än sexuellt ofredande? Jovisst kassa-apparaten var ur funktion, men hade flickan inga händer? Fanns ingen disk eller ett bord? Klart det fanns.

Mannen valde att placera sedeln på ett högst personligt ställe på en främmande persons kropp.

För det ska han straffas. PUNKT

Nu väntar jag med spänning på besked att åklagaren driver det vidare.