Bröst, amning och skuld

Jag är en sådan där mamma som inte lyckades amma. Vid barn nummer två hade jag taggat mig till tusen; jag skulle klara det! Alla kan! läste jag i böckerna jag lånade på bibblan. Till och med adoptivmammor kunde pumpa igång mjölken, så det är klart att också jag skulle kunna.

Jag satt, och jag överdriver inte, i åttatimmarspass med mitt älskade barn vid mitt bröst. Mannen min servade och gjorde så att jag kunde slappna av, för det hade jag läst att det säkert var tricket. Efter en vecka och trettiominuters-andningspauser för mig och min prins så gav jag upp. Han var hungrig och min mjölk kom inte igång i den utsträckning han behövde.

Sällan har något gjort så ont. Den skam och den sorg jag kände. Klumpen i magen över att inte vara tillräckligt lyckad. Jag läste ju alla råd! I Mama och Vi föräldrar stod det ju att alla kunde. Amningshjälpen likaså. Likväl kunde jag inte amma denna gång heller. På nätet läste jag andra mammors hån; "Bara bekväma idioter som låter bli att amma" "Att inte amma är ju livsfarligt för barnet; varför skiter mammor i det?" Hatet mot mig (för det var så det kändes)som misslyckad ammerska var totalt. Så också självhatet, även om jag försökte dölja det.

På BVC fick jag stöd; det var okej! Låt honom amma först i en timma och mata sedan med flaska! Han får då i sig det han behöver av antikroppar från mjölken men mättnad från ersättningen. Jag grät efter det mötet. För att hon sa att jag var okej; att jag var en mamma trots att jag inte ammade.

Så fick det bli. Jag lärde mig att det hette hobbyamning (skumt ord). Det fortsatte vi med, plutten och jag, tills han inte ville längre. I samband med att vi förstod att han var mjölkproteinallerigiker...Men det är en annan historia.

Varför skriver jag detta?
I dagens DN (20100901) läser jag nämligen att färre barn helammas i Sverige. Däremot ökar andelen barn som hobbyammas. Socialstyrelsen rekommenderar att bröstmjölk finns med i ett barns kost under hela det första året, eller längre.

Det socialstyrelsen rekommenderar tror jag ligger långt ifrån vad mammor idag väljer att göra. Till viss del tror jag att det har att göra med hetsen kring helamning och att det är den enda vägen. Jag vill redan här skriva att jag inte på NÅGOT sätt vänder mig emot amning; amning är bra och det ska man göra så länge det känns bra för mammor och barn. Det jag vill lyfta upp är att det alldeles okej att deltidsamma (bättre ord än hobbyamma tycker jag).

Skulle vi lyfta fram deltidsamning som ett okej sätt att mata sitt barn så tror jag att vi också skulle kunna få en mer avslappnad attityd kring amning överhuvudtaget. Om hetsjakten på den som inte kan heltidsamma av olika anledningar kunde klinga av så tror jag att våra barns skulle vinna mycket på det.

För amningen behöver öka i vårt land, inte minska!

De psykologiska ärren

Missbruket ökar kraftigt i Sverige. Både alkohol och narkotika missbrukas i högre grad i dag än för tio år sedan.

Jo, visst. Det är lätt att tänka; Ja, stackars människor... och därefter stanna i sin tanke. Jag vill utmana dig att tänka ett steg längre.

varje missbrukande individ påverkar människor runt omkring sig. Sina älskade i synnerhet. Det kallas medmissbruk. För varje missbrukande människa med barn betyder det att missbruksproblematiken ger ringar på vattnet. Det barn som lever med en missbrukande förälder får psykologiska ärr för livet och de läker inte bara för att mamma eller pappa blir nykter. Det kan ta en livstid att slicka sina sår och leva ett känslomässigt fullgott liv.

Men varför skriver jag nu det här? Jo, för att vi behöver se våra egna barns vänner och deras situation. Fundera över arbetskamraten som vi misstänker har ett missbruk och dennes familj. Får de den hjälp de behöver? Drar vi i nödbromsen när vi misstänker att någon missbrukar?

Ställ dig frågan, fundera en liten stund. Nästa gång stannar kanske inte din kommentar vid Jaaa, stackars människa....

Det politiska samtalet förbjuds

Idag får vi veta att Svenskt Näringsliv uppmanar arbetsplatser att undvika, avböja och förbjuda politiskt arbete under valrörelsen. Facken ska inte få föra dialog och partierna inte besöka arbetsplatser heller. Orsaken ska vara att det hindrar produktionen och arbetet.

Det intressanta är att man inte heller får informera och samtala kring politik under lunchtid. Då ska man bara äta lunch, säger Svenskt Näringsliv. (Ve den som då tänker på politik!)

Men det är skillnad på folk och folk får vi lära oss. När Alliansen besöker Göteborgskex så tycker Svensk Näringsliv att det bara är bra...

Att hindra det politiska samtalet är att hindra demokratin. Alla olika politiska organisationer bör välkomnas till arbetsplatser,, särskilt under ett valår. Vi har en negativ trend gällande valdeltagande och detta medverkar Svensk Näringsliv aktivt till.

Huvva.

Bra Alliansen! tänkte jag men.....

Idag överraskar Alliansen med att erbjuda mer pengar till elevhälsan. Rubriken jag läser gör mig glad och jag läser vidare.

Pengarna ska gå till alla dessa elever som mår dåligt i skolan,( även om det nu inte egentligen är skolans fel, enligt Jan Björklund.)

Pengarna Alliansen erbjuder är en tillfällig utbetalning.

Hmmm. Helt plötsligt känns deras utspel inte lika lockande. Jag ska försöka teckna ner varför.

Skolbarn mår dåligt i skolan, inte sällan av den stress som de utsätts för där. Därför behövs det en tydligt resursförstärkning i skolan för att minska stressen i skolmiljön.

En del av stresspåverkan kan vara ljudnivån. Minskar vi undervisningsgrupperna, minskar vi ljudnivån. Vi behöver således fler lärare.

Rastsituationerna är ofta stressrelaterade. Där behöver vi fler fritidspedagoger och vuxna resurser för att tidigt kunna motverka mobbing och andra situationer som är stressande för elever.


De resurser vi sätter in i skolan får inte vara tidsbegränsade. Barn behöver kontinuitet. Kontinuitet skapar trygghet och det är väl det vi vill sträva efter för våra barn, inte sant?

Är du främlingsfientlig?

En röst på alliansen är en röst FÖR främlingsfientlighet

Jo, jag tycker att FPs återkommande utspel ÄR främlingsfientliga. Burkaförbud, sämre lönevillkor, kortare föräldraförsäkring för flyktingar... Dessa förslag ligger långt ifrån det Sverige vi känner där jämlikhet och religionsfrihet är högt hållna ledord.

För den som värnar familjen; är flyktingens barn så mycket mindre värd för dig att du med gott samvete kan lägga en röst på alliansen?

För den som värnar människans fria vilja att välja religion; passar burka inte in i din föreställning om religion? Hur högt håller du den fria viljan då?

För dig som läser forskning om att utjämnade klyftor ger bättre hälsa i ett land? Sover du gott om natten när du vet att din röst kommer att öka klyftorna? När ditt barn i framtiden kommer att proklamera att städjobb är till för invandrare?

Din röst på FP och din röst på alliansen betyder ett Sverige med ökade klyftor, ökad segregation och en ökad främlingsfientlighet.

Fundera på vad som är viktigast innan du lägger din röst på alliansen

sexköp

Män köper sex. Var sjätte man i Sverige har köpt sex. Det gör mig inte mindre förbannad och besviken när företrädare för mitt parti ertappas med byxorna nere. Det gör mig bara mer förbannad.

Om var sjätte man i Sverige har köpt sex så måste jag givetvis ha träffat både en och två av dessa, kanske känner jag någon? Det skrämmer mig.

Vilka är dessa män? Dessa män som utnyttjar flickor, kvinnor, män och pojkar.

Idag lovar jag mig själv att oftare våga prata om detta laddade ämne. Siffran ska ner.

Skolpolitik

Jan Björklund har en syn på kunskap som det inte anstår en företrädare för skola och utbildning. Om och om igen struntar han i den huvudsakliga forskning som finns inom pedagogiken. Om och om igen kommer han med förslag som har liten effekt för eleverna och deras kunskapande.

Föräldrar ska vara barnvakt i skolan, poliser ska hämta elever som skolkar och elever som stökar ska slängas ut. Björklunds lösningar syftar inte till att lösa problem utan att, men lite god tolkningsvilja från mig, dämpa dem. Det duger inte. Skolan och våra barn behöver mer och är värda bättre.

Lösningar för skolan är fler vuxna i skolan och färre elever per lärare. Först då vuxna finns där problem uppstår kan vi på riktigt arbeta med elevers attityder, empatiförmåga men främst kunskapande. Det är när vi som pedagoger och vuxna har tid att upprätta förtroende till våra elever och vice versa som problem kan lösas.

därför ska du rösta rött. För barnen. För skolan. För framtiden.

Just så.