Principfasthet eller trafiksäkerhet? Vilket prioriterar Alliansen för Linköping?

I dagens Östgötacorrespondent kan vi läsa hur Flygvapenmuseets chef efterfrågar en trafiksäker lösning mellan parkeringen och museet. Vägen är rak, saknar övergångsställe och trafikeras av många fordon som ofta kör fortare än den tillåtna hastigheten på 50 km/h. Museet är prisbelönt och besöks av allt fler. Ju närmare sommaren vi kommer desto fler besökare räknar man med och ännu finns ingen trafiksäker lösning i sikte. Allians för Linköping litar nämligen inte på att tjänstemännen (med utbildning och ansvar i frågan) klarar att välja lämpligast alternativ för övergång.

På Samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i mars månad fanns ett färdigt förslag. Det ratades då förslaget inte ansågs tillräckligt säkert. Förslaget var att bygga så kallade vägkuddar vilka, tillsammans med övergångsställe, anses ha en hög trafiksäkerhet. Kostnaden är rimlig och tiden för genomförandet relativt kort, vilket hade varit bra med tanke på påsklovet och andra lovdagar som var nära förestående. Allians för Linköping tyckte att det var rimligare att återremittera ärendet till kontoret så att alla olika typer av åtgärder kunde presenteras under april månads nämnd. Kostnad för dessa och tidsram för genomförandet skulle också redovisas.

När så aprilnämnden sammanträdde igår visade det sig att tjänstemännen gjort delar av sin läxa, men hade missat att inkludera lösningar med trafiksignaler. Detta gjorde att Allians för Linköping valde att återremittera ärendet ännu en gång.

Känslan blev att det mer handlade om att läxa upp tjänstemän än att hitta en välfungerande lösning för stadens stolta museum som snabbt (om är redan försenat) kunde byggas.

Exakt samma öde drabbade Hjulbroskolans elever. Inte heller där kunde tjänstemännens ekonomiskt och säkerhetsmässigt försvarbara förslag klubbas igenom.

Av princip ska Allians för Linköping välja vilken metod som är bäst lämpad. För mig är det långt ifrån vad politiker ska hålla på med.