Mona tal resulterar i samtal

Idag talade Mona Sahlin på Stora Torget i centrala Linköping. När hon kliver upp på den lilla scenen känner jag vinddraget från inandningen folk runt omkring mig tar, också jag. Det är tanter i röda Mona Sahlin tröjor, gubbar med röda rosor på jackkragen, skolungdomar, medelålders, blåögda, brunögda och grönögda, kvinnor, män, flickor, pojkar, nyfikna, redan frälsta.... Det är ett hav av människor och alla vill de höra och se Mona Sahlin.

Mona håller ett engagerat tal. Om klyftor. Om siffror. Men allra mest om ideologi. Att det är ett ödesval denna gång. Vill vi se en nedmonterad välfärd eller en väluppbyggd? Vill vi se fler händer i vården? Ska våra ungar ha fler vuxna omkring sig i förskola och skola? Ska vi satsa framåt? Mona talar med hjärtat och hon talar engagerat och kompetent. Jag är glad över att ha haft förmånen att lyssna till henne i denna valrörelse.

Efteråt kommer det fram en man. Han är närmare sextio år. Han ställer en fråga men det låter mer som att han påstår att socialdemokraternas parti är toppstyrt. Han upplever att socialdemokraternas kampanj bara hänger på Mona Sahlin; var är alla de andra sossarna. Jag protesterar och säger att Mona Sahlins ledarstil är det omvända. Hon lyfter in andras kompetens, partiets bredd är vår styrka; också gräsrötternas röster hörs. Mannen fortsätter, frågar om hur organisationen fungerar; misstror att den lilla människans röst verkligen kan bli hörd ända till Stockholm. Jag förklarar det som en företagsstämma där varje medlem har en aktiepost. På stämman får alla göra sin röst hörd, så också i vårt parti.

Vi står länge där på torget och pratar. Vi samtalar kring hans arbetsverksamma år då han pressades till att arbeta långt över heltid under många,många år och han efterfrågar en STARKARE lagstiftning kring arbetet. Människor ska inte arbeta och stressa så till den grad att de insjuknar i utbrändhet.

Han oroar sig kring ungdomar som klottrar och lyssnar då jag påtalar att dessa ungar behöver en vettig fritid. Han lyssnar då jag pratar om vikten av att sluta upp kring barn och ungdomar långt innan "ligistfasoner" utvecklas. Vi behöver värna de minsta för att också få friska och starka vuxna. Han nickar och lyssnar. Jag tror han håller med.

Vi samtalar så länge att Mona kommer ut från sitt möte med Linköpings-sossarna. Hon kliver in i sin väntande bil tillsammans med partikamrater och säpoagenter.

Det är min statsministerkandidat som åker iväg - hon ser stark ut.