Ett samtal...

Häromkvällen knackade jag dörr. Bakom nästa alla dörrar fanns det socialdemokrater som hade förtidsröstat. Gamla damer som lyste upp när de fick en knapp med rosen tryckt i handen. "Ååå, DEN ska jag sätta på mig när jag går till ICA imorgon!"

Bakom en dörr fann jag och min dörrknackarkompis Hasse ett äldre par. De satt vi middagsbordet och vi bad om ursäkt om vi störde. Men inte gjorde vi det! istället blev vi inbjudna i hallen för ett samtal. De hade nämligen suttit och pratat politik vid middagen och kunde inte bestämma sig.

-Ni förstår, frun min har ju varit aktiv i Centern så då har ju rösten hamnat där. Men nu... sa mannen och skakade på huvudet.

Vi pratade om ett centerparti som inte känns igen. De saknade landsbygdsfrågorna, miljön och inte minst sveket i kärnkraftsfrågan sved. De kände att politiken de trott på nu fanns hos oss socialdemokrater.

-Ja, sa gubben, ni har ju en bra politik, men kan verkligen Sahlin vara statsminister?

Vi svarade att det är ju faktiskt politiken vi röstar fram; personen spelar mindre roll. Vi sa också att det kanske mer är så att vi förväntar oss att statsministern ska vara man, pompös och gärna lite skallig. Att det kanske är därför som en del har svårt att se Mona som statsminister?

Jo, så kunde det ju vara, höll de båda åttioåringarna med om. Och Hasse, min parhäst, inflikade att Norge faktiskt haft en kvinnlig statsminister som inte gick av för hackor; Gro Harlem Brundtland. Då lyste de båda upp.

När vi gick skakade vi hand och ytterligare två röster på socialdemokraterna var i hamn.

Förändringarnas vind drar fram i landet; nu tar vi hem det här!