Jämställdheten och föräldraförsäkringen

Jag är för en jämt fördelad föräldraförsäkring. Samtidigt förhåller jag mig ödmjuk inför faktum att många familjer lever jämställt utan att vi ser det i statistiken kring föräldraförsäkringen. Det kan handla om att föräldrarna har flexibla arbetstider vilket gör att båda föräldrar tar hand om barnen i jämställd mening. Men i de flesta familjer, och för de flesta barn framför allt, är det ett problem att pappor inte väljer att vara med sina barn under uppväxten.

Jag lyssnar också till de föräldrar och forskare som är oroliga för de små barnens psykologiska utveckling i en förskola som inte alltid är uppbyggd efter det lilla barnets behov. Många är det som pratar om barnets behov av trygga vuxna som finns i barnets närhet med stor kontinuitet. Då krävs en förskola med hög pedagogtäthet. Arbetsplatsen måste presentera en högt medbestämmande så att personal stannar länge. Det måste finnas stor tid för interagering med föräldrar för att ha en bra konstinuitet men främst en stor trygghet kring barnet och dess föräldrar.

Det finns studier som påvisar att barn i förskolan mår bra av förskolan,men också studier som visar på att barn har förhöjda värden av cortisol. det senare har viss koppling till förhöjd risk för diabetes. Detta behövs definitivt utredas mer. Forskning tar tid och därför bör medel tillskjutas kommunerna så att de minsta barnen får en långt högre personaltäthet än den som i många fall är idag.

För att återgå till föräldraförsäkringen så anser jag att det finns en poäng med att se över möjligheterna att utöka föräldraförsäkringen med en månad som då tillskrivs pappan. Den åsikten ersätts inte av att jag vill se en helt delad föräldraförsäkring småningom.

Allra helst utan behöva lagstifta om det.