barnens arbetsdag

Så står jag här. Återigen. Men det måste bli sagt. Återigen.

Barnens vardag, deras arbetsdag, måste värnas. När jag vikarierar i skolorna så slås jag dagligen av de brister på resurser skolorna har. Resurser av VUXNA. Skolorna behöver långt fler vuxna närvarande i skolorna än vad man har idag. Det ska finnas vuxna i alla situationer i skolan; i matsalen, på rasten, i korridorerna, kapprummen.

I skolan ska vi idag verka för att elever blir kommunikativa, individualister med en kollektiv förståelse, självgående och empatiska. Dessa förmågor kräver att fler vuxna finns närvarande i både undervisning och i de sociala situationer barnen ställs inför hela dagarna. När resurserna blir för få drabbas barnen skoningslöst och vi ser specialundervisning försvinna, kamratstödjarprogram gå upp i rök, vikarier som inte bokas och en dominerande katederundervisning som tar över. Elever som blir utkörda i korridoren för att de "har myror i brallan" ett symptom som vi vet behöver stora resurser, men som klassläraren inte får extra tid för att bemöta, specialundervisning ör för dyr för och rektorn kan avfärda med att h*n är ju inte värst och då får man inga pengar.

För det ska vi komma ihåg; det är bara de VÄRST drabbade som får hjälp. Eller de som har föräldrar som orkar strida.

DÄRFÖR måste jag säga detta. Igen och igen. Tills ni förstår att vi måste ta strid för skolan men främst för våra barn!