Det egna ansvaret

Idag står det att läsa om (återigen) om vikten av att vara restriktiv i sin användning av penicillin. Anledningen är att vi utvecklar resistenta, motståndskraftiga, bakterier vid användandet av penicillin. Denna restisetns kan vara i upp till ett år. Får vi således ytterligare en infektion efter en penicillinkur kan det vara så att medicinen inte verkar.

Idag vet vi att vi i Sverige är relativt restriktiva redan i användandet av antibiotika. Trots det vittnar vi ofta om hur läkaren, utan att ta blodprov för att belägga sin diagnos, skriver ut penicillin. Det händer mig ofta, både när jag är på vårdcentralen med barnen men också själv.

Läkaren lyfter ofta på ögonbrynen då jag ifrågasätter huruvida det är nödvändigt med antibiotika; finns det risker om man låter infektionen läka ut av sig själv? Senast missuppfattade läkaren mig och trodde att det var kostnaden av antibiotikan som var problemet...

Det tycker jag indikerar hur ovanligt det är att vi som patienter ifrågasätter läkarens diagnos och auktoritet på området. jag menar inte att vi måste vara mer pålästa än läkaren, men vi behöver oftare fråga huruvida det finns risker med medicinen jag får och om det kan tänkas att man kan avvakta några dagar innan man sätter in kuren? Vi VET ju ändå att penicillin och andra antibiotika skrivs ut i onödan, också här i Sverige, trots vår restriktiva hållning. Vi måste själva ta ett större ansvar för vår egen hälsa.

Sedan krävs det absolut att läkarkåren får tydligare instruktioner på att prov tas innan utskrivning av antibiotika ges. Det gäller vår hälsa och framtida vårdsäkerhet.