ettårsdagen

Idag är det ett år sedan jag gjorde min gastric bypass.

Jag kan minnas den dödsångest som kom i vågor dygnet innan. Hur jag grät i kudden på patienthotellet. Mina videoinspelningar till mina barn och man om något skulle gå snett. Tankarna som snurrade kring hur livet efteråt skulle bli.

Idag kan jag konstatera att det var värt allt. Den vinst jag gjort är så oändligt större än de förändringar operationen inneburit, eller det smärtgenomslag som jag drabbades av två gånger efter operationen, eller den ångest och oror som föregick ingreppet.

Det är värt allt och mer därtill.

Ibland kan jag fråga mig själv om det är värt att gå ut med att jag är opererad? Det finns så otroligt mycket fördomar kring fetma, övervikt och än mer fetmakirurgi. Den cynism och känslokallhet feta drabbas av dagligen är för många normalviktiga svårt att förstå. Därför berättar jag om min operation och min fetma.

Min förhoppning är att fler inser att övervikt och fetma är ett långt större problem och mer komplicerat än vad vi vet idag. Fetma är en sjukdom som dödar! Idag har vi ett väl beprövat och effektivt sätt att hålla fetman i schack och i många fall bota den.

Den kostnad som operationen innebär för samhället sparas in i minskade sjukskrivningar, mindre diabetesvård, mindre hjärt- kärlvård, mindre läkemedelkostnader för depression, diabetes, hjärt-kärlsjukdom, ryggproblem, magsår, magkatarr etc.

Jag är evigt tacksam över att ha blivit av med 35 kilos börda. Alla ni som läser det här har alla bidragit till att jag fick möjlighet att opereras. Tack!